Del 2: Praktisk vattenvård - Plantering av buskar och träd

Västskånes jordbruksområden är ofta fattiga på träd och buskar. Detta gäller även många mindre diken och bäckar som ofta helt saknar skyddande, högre vegetation längs kanterna. Träd och buskar längs vattendraget kan vara positivt på många sätt. De ger ett ökat skydd för djur som uppehåller sig längs ån och har en positiv effekt på vattenmiljön. Bland annat gör skuggningen att temperaturen hålls nere, vilket leder till högre syrgashalter och bättre livsvillkor för fiskar och andra vattenlevande djur. Detta gäller särskilt i små, solexponerade vattendrag, där temperaturen ofta blir mycket hög under sommaren. Träden minskar också radikalt behovet av rensningar, eftersom skuggan håller tillbaka vegetationen nere i ån.

Vid starkt påverkade vattenmiljöer i trädfattiga åkerlandskap, t ex rätade diken eller anlagda dammar och våtmarker, är det därför för det mesta mycket positivt om träd och buskar kan planteras. I detta kapitel ges råd och tips vid plantering i sådana miljöer. I texten behandlas främst plantering vid vattendrag, men råden gäller även vid plantering intill anlagda dammar och liknande vattenmiljöer.

Det finns emellertid också platser och miljöer där plantering inte är lämpligt. Det gäller t ex alla sträckor där vattendragen eller deras omgivningar är relativt orörda, eller redan utgörs av värdefulla naturmiljöer. Särskilt olämpligt är det att plantera där vattendragen kantas av betade åmader som är värdefulla häckningsmiljöer för vadarfåglar. I sådana områden räcker det med några enstaka träd för att förstöra häckningsmiljön för vadarfåglarna, eftersom träden blir en perfekt utkikspost för kråkor och andra äggplundrare.

Det är inte heller lämpligt att plantera högvuxna träd under ledningsgator. Planteringar bör också undvikas nära vägar, eftersom buskar och träd då kan skymma sikten för trafikanter. Risken för viltolyckor kan också öka om plantering görs för nära vägen. Dessutom är det viktigt att planteringen anläggs så att den passar väl in i landskapet. Större planteringar ska alltid föregås av ett samråd med länsstyrelsen.

Planteringarnas utformning

Placering av träd

Vid plantering längs vattendrag i åkerlandskapet bör man eftersträva ett naturligt och varierat utseende av strandzonerna. Planteringen bör därför inte göras i snörräta rader. Låt istället grupper av träd och buskar omväxla med öppna strandpartier. För många småfåglar och andra djur är det också en stor fördel om träd- och buskgrupperna ges en viss bredd. Man kan till exempel plantera högre träd närmast vattnet och sedan låta en bård av buskar bilda ett bryn mot åkern.

Plantera i första hand på vattendragets syd- eller västsida, så att träden skuggar vattnet effektivt. För att ge planteringen ett mer naturligt utseende kan man dock gärna sätta en del träd på norrsidan också.

Om diket ska kunna rensas måste planteringen utformas så att maskiner kan komma till diket. I sådana fall bör man undvika att plantera för många eller för stora grupper av träd och buskar, på den sida där maskinerna ska kunna köra, lämpligen den norra eller östra (se bild).

Undvik också att plantera ovanför dräneringsrör som mynnar i vattendraget. Annars är risken stor att trädrötterna tränger in i dräneringsrören. Särskilt gäller detta Salixarter (pilar och viden), vars rötter har stor förmåga att hitta och tränga in i vattenledande rör

Om andra restaureringsåtgärder också planeras, så tänk på att anpassa planteringen till dessa. Trädplantering alldeles intill dikeskanten kan t ex omöjliggöra en avfasning av strandbrinken. Om sten har lagts i vattendraget för att stimulera en meandring, bör heller inte träd planteras mitt emot stensamlingarna. Detta eftersom rötterna binder strandbrinken och motverkar den ökade erosion man velat åstadkomma med stenen. Alternativt kan erosionen bli så stor att trädet undermineras och faller ner i ån. Plantera då hellre träd- och buskgrupperna på samma sida som de ilagda stenarna (se bild).

Plantering bör i första hand göras på syd- eller västsidan, för att skugga vattendraget effektivt. Eftersträva också ett naturligt utseende, där grupper av träd och buskar omväxlar med öppna partier. Tänk även på att undvika plantering ovanför dräneringsrör som mynnar i diket.	Anpassa planteringen till andra restaureringsåtgärder. Om t ex stenar läggs i för att stimulera meandringen, bör man inte plantera mitt emot stensamlingarna.

Avstånd till vattendraget

Hur nära vattendraget träd och buskar bör planteras, varierar från fall till fall. Ofta är det bra att plantera träden nära vattendraget, så att de skuggar ordentligt och så att rötterna ger stadga till strandbrinken och kan växa ut i ån och bilda värdefulla gömslen för fisk. Om planteringen görs alltför nära kanten av erosionskänsliga strandbrinkar, är det dock risk för att träden, när de växer till sig, kan falla ner i vattendraget. Vilka trädslag som planteras och hur branta slänterna är, spelar därför en viss roll vid planteringen.

Där diket har mycket branta och erosionskänsliga slänter, kan det vara bra att sätta större träd några meter in ifrån kanten. Längs vattendrag med flacka slänter, t ex där man har restaurerat ett vattendrag genom att fasa av kanterna, kan man däremot gärna sätta träden alldeles intill kanten. På sådana ställen kan även al eller viden, som trivs med fuktiga förhållanden, med fördel planteras en bit ner i dikesslänten, så att de hamnar i nivå med högvattenlinjen. Där diket har överkapacitet i förhållande till sitt vattenflöde eller till vägtrummor och andra begränsande passager nedströms, kan det också gå utmärkt att plantera dessa trädslag under högvattenlinjen, vilket skapar värdefulla miljöer för fisk och andra vattenlevande djur. Kom ihåg att alltid samråda med dikningsföretaget (om sådant finns) innan plantering nere i dikesslänten görs.

Där släntarna är flacka kan man med fördel plantera al eller viden, som trivs med fuktiga förhållanden, en bit ner i slänten, nära högvattenlinjen.

Val av plantor

Välj lokala arter och sorter

Av naturvårdsskäl är det viktigt vilka trädslag som planteras. Välj alltid arter som förekommer naturligt, i vilt tillstånd, i Västskåne. Även arter som införts långt tillbaka i tiden och som sedan länge är naturaliserade i Skåne, t ex fågelbär, går bra att plantera. Däremot bör man undvika tysklönn, snöbär, vresros och andra arter som införts till landskapet under sen tid (se faktaruta nedan). Barrträd bör också undvikas. Även vanlig gran, som normalt endast förekommer som planterad i dessa trakter. Orsaken till att främmande arter bör undvikas är bl a att de kan rubba balansen i naturen och på sikt sprida sig och konkurrera ut inhemska arter. Av kulturhistoriska skäl är det också önskvärt att bevara den traditionella skånska naturmiljön.

Ett bra tips vid val av arter är att söka vägledning av naturen på platsen. Titta efter om det finns vildväxande träd och buskar intill vattendrag i närheten. I så fall kan man med fördel efterlikna denna artsammansättning när man planterar.

Tänk också på att många plantskolor främst säljer utländska sorter av många trädslag. Även om man köper en art som i och för sig finns naturligt i Skåne, är det alltså stor risk att man får en utländsk sort, vilket inte heller är bra. Utländska sorter har t ex ofta sämre härdighet och resistens mot det skånska klimatet och skånska växtsjukdomar. Försök därför i första hand få tag på lokala sorter, som kan tillhandahållas av en del plantskolor.

Artvalet kan påverka rensningsbehovet

Valet av arter kan också påverka det framtida rensningsbehovet. Vissa Salixarter, t ex knäckepil och vitpil, åldras snabbt, blir mycket grova och har spröd ved. Om dessa träd inte hamlas regelbundet finns därför en risk att de på sikt kan falla ner i vattendraget. Många Salixarter förökar sig också snabbt, både med frön och genom att skjuta rotskott. Avbrutna grenar kan dessutom slå rot i åfåran och ta sig på nytt. Från rensningssynpunkt kan det därför vara tveksamt att plantera dessa arter intill vattendrag. Ur naturvårdssynpunkt är det emellertid bra med pilar och viden, eftersom deras grenar och rötter skapar ökad variation i och intill vattendraget. Grova, delvis sönderbrutna, stammar från gamla pilar är också värdefulla för insekter och andra småkryp.

Om pilarna hamlas, som ofta görs, minskar emellertid risken för att de ska välta ner i ån. Det finns även Salixarter som inte tillväxer och sprider sig lika kraftigt, t ex sälg och gråvide.

Tag hänsyn till vilt och betesdjur

För att gynna fåglar och andra djur, kan man med fördel ha ett visst inslag av arter som producerar mycket bär eller andra frukter, t ex fågelbär, vildapel, rönn, fläder och nyponros. Vill man ha en tät plantering som ger mycket skydd och lä åt djuren är slån en lämplig art.

Där marken inom planteringen ska betas, eller där risken för viltskador är stor, kan man också tänka på att välja beteståliga arter, t ex taggiga buskar som slån, hagtorn och nyponros. Al klarar sig också ganska bra från djurens gnagande. Oavsett vilka arter som planteras är det dock i många fall nödvändigt att skydda plantorna från viltskador, under den första tiden (se nedan).

Träd och buskar som trivs på fuktigare mark

Arter som trivs på fuktig mark. Dessa arter passar bra där planteringen görs nära vattenytan, t ex vid plantering nere i flacka slänter, men går också bra att plantera på torrare marker.

Större träd

Klibbal (Alnus glutinosa): Omkring 20 m högt träd. Har ett välutvecklat rotsystem som binder strandbrinkarna bra. Trivs på fuktig – blöt mark och växer naturligt utmed vattendrag i Skåne.

Glasbjörk (Betula pubescens): Smalkronigt, uppemot 20 m högt träd. Frösår sig kraftigt. Trivs bra på fuktig mark.

Ask (Fraxinus excelsior): Stort, vidkronigt träd som kan bli uppemot 35 m högt. Sen lövsprickning. Trivs på fuktig, näringsrik mark.

Vitpil (Salix alba): Träd eller buske som kan bli omkring 20 m högt. Ej ursprungligen vild, men sedan länge förvildad och naturaliserad. Numera ett skånskt karaktärsträd. Vanlig som hamlad i pilevallar och alléer. Sprider sig lätt vegetativt. Trivs på frisk – fuktig mark.

Sälg (Salix caprea): Träd eller buske som kan bli cirka 15 m högt. Vanlig längs vattendrag och stränder i Skåne. Trivs på frisk – fuktig mark.

Knäckepil (Salix fragilis): Omkring 20 m högt träd. Ej ursprungligen vild, men sedan länge förvildad och naturaliserad. Växer ofta utmed åstränder. Sprider sig lätt vegetativt. Trivs på fuktig – blöt mark.

Buskar och mindre träd

Brakved (Rhamnus frangula): Omkring 2 – 5 m hög buske. Tål stark skugga och växer ofta under andra träd. Trivs på fuktig näringsfattig mark och är mindre vanlig i slättbygder.Giftig.

Gråvide (Salix cinerea): Cirka 1 – 5 m hög buske med håriga grågröna blad. Vanlig längs vattendrag och stränder i Skåne. Trivs på fuktig – blöt, ganska näringsrik mark.

Jolster (Salix pentandra): Uppemot 15 m högt träd eller buske med glänsande gröna blad. Vanlig längs vattendrag och stränder i Skåne. Sprider sig lätt. Trivs på fuktig mark.

Korgvide (Salix viminalis): Cirka 2 – 6 m hög buske. Odlad art som sedan länge är förvildad och naturaliserad i Skåne. Sprider sig lätt vegetativt. Trivs på frisk till blöt mark.

Arter som trivs på torrare mark.

Dessa arter passar bra där marken är torr ända fram till vattendraget, t ex vid djupa diken med branta kanter.

Större Träd

Lönn (Acer platanoides): Upptill cirka 25 m högt träd, med tät, rundad krona. Löven får vackra höstfärger. Trivs på frisk, närings- och mullrik mark (OBS! förväxla ej med tysklönn).

Vårtbjörk (Betula verrucosa): Smalkronigt träd, ofta med hängande grenar. Kan bli cirka 25 m högt. Frösår sig kraftigt. Trivs på frisk, ganska näringsfattig mark. Växer torrare än glasbjörk.

Avenbok (Carpinus betulus): Omkring 10 – 20 m högt träd eller buske. Trivs på mullrik, gärna stenig mark.

Fågelbär/sötkörsbär (Prunus avium): Upp till ca 20 m högt träd. Ej ursprungligen vild, men sedan länge förvildad och naturaliserad. Blommar vackert på våren och har välsmakande frukter. Trivs på näringsrik mark.

Ek (Quercus robur): Mycket stort och grovt träd som kan bli över 30 m högt. I fritt läge får eken en utbredd krona, medan den i skuggigt läge blir mer rak- och högstammig. Växer sakta. Trivs på lerhaltig mulljord.

Oxel (Sorbus intermedia): Ett upptill 20 m högt, vidkronigt träd. Växer långsamt. Härdig mot blåst. Förekommer både som naturligt vild, samt odlad och förvildad. Växer främst på stenig mark. Mindre vanlig i Skåne.

Lind (Tilia cordata): Stort, uppemot 30 m högt, träd med symmetrisk krona. Slår ofta stubbskott. Trivs på frisk, närings- och mullrik mark.

Buskar och mindre träd

Hassel (Corylus avellana): Omkring 3 – 6 m hög, flerstammig buske. Blommar med gula hanhängen redan under senvintern. Nötterna är goda att äta. Trivs på näringsrik mark.

Hagtorn (Crataegus monogyna): Buske eller litet träd, vanligen cirka 2 – 5 m högt, med torniga grenar. Blommar vackert på vår – försommar. Trivs på torr – frisk mark.

Benved (Euonymus europaeus): Omkring 2 – 5 m hög buske, med vackert orange frukter och röda blad på hösten. Giftig. Trivs på frisk, näringsrik mark.

Skogstry (Lonicera xylosteum): Cirka 1-3 m hög buske av kaprifolsläktet. Har giftiga bär. Växer ofta skuggigt. Trivs på stenig, kalk- och mullrik mark. Giftig.

Vildapel (Malus sylvestris): Upptill 8 m högt träd eller buske. Blommar vackert om våren. Får många sura små äpplen. Trivs på frisk, näringsrik mark.

Hägg (Prunus padus): Cirka 3 – 15 m högt träd eller buske. Blommar vackert under vår – försommar. Trivs på fuktig, mullrik mark.

Slån (Prunus spinosa): Cirka 1-2 m hög buske med tätt grenverk och tornar. Bildar snår och passar bra som viltskydd. Blommar mycket vackert i maj med gräddvita blommor på bar kvist. Känslig för stark skugga och bör stå öppet eller i bryn. Trivs på torr, kalkhaltig mark.

Måbär (Ribes alpinum): Liten buske, ca 0,5 – 1,5 m hög. Lik röda vinbär. Växer skuggigt. Trivs på frisk, kalkhaltig mark.

Stenros (Rosa canina): Taggig, omkring 1 – 4 m hög buske. Blommorna är ljusare än hos nyponros. Känslig för stark skugga och bör stå öppet eller i bryn. Trivs på ganska torr mark.

Nyponros (Rosa dumalis): Taggig, omkring 1 – 3 m hög buske. Blommar vackert med stora rosa blommor i juni - juli. Känslig för stark skugga och bör stå öppet eller i bryn. Trivs på ganska torr mark.

Fläder (Sambucus nigra): Buske eller litet träd som blir Uppemot 8 meter högt. Förekommer både som vild och odlad. Blommar rikligt med stora vita blomkorgar. Trivs på näringsrik mark.

Rönn (Sorbus aucuparia): Mindre träd, uppemot 15 m högt. Blommar rikligt och får vackert röda bär, som är begärliga för fåglar. Trivs på frisk mark.

Råd vid plantering

Träd och buskar ska planteras på hösten i september-november eller tidigt på våren. På plantskolorna brukar man skilja på täckrotplantor, som odlats upp och säljs i kruka, och barrotplantor, som säljs med bart rotsystem. Täckrotplantor klarar sig bättre vid torka närmsta tiden efter planteringen. För att minska konkurrensen från gräs och andra växter, är det viktigt att man inför planteringen skalar av grässvålen, på en yta av ca 0,5 m², där plantan ska stå. Detta har stor betydelse för plantornas överlevnad. Plantering direkt i en tjock, högvuxen grässvål är så gott som dömt att misslyckas. Tillväxten den första tiden efter planteringen förbättras också avsevärt om jorden runt plantan kan hållas fri från andra växter. Detta kan t ex åstadkommas genom att täcka marken runt plantan med täckplattor, svart fiberduk, halm eller barkflis.

Hur långt avstånd det bör vara mellan plantorna beror givetvis på vilka arter som planteras. Stora arter med bred krona, t ex ek, behöver mer plats än små, eller smalvuxna arter. Man bör också räkna med att en del plantor dör. Fråga gärna din plantskola om råd. Tänk dock på att planteringen bör ha ett så naturligt utseende som möjligt. Sätt därför inte alla plantor med jämna mellanrum, utan variera plantavståndet både mellan och inom planteringsgrupperna. Nyplanterade träd och buskar behöver ofta skyddas mot gnag från rådjur, harar och kaniner. Det finns flera olika typer av viltskydd att tillgå. Det bästa sättet att skydda plantorna är att hägna in dem. Allra bäst, men också dyrast, är att sätta ett viltstaket runt varje plantgrupp. Alternativt kan man sätta någon typ av växtrör runt varje planta. En enklare variant på samma tema är plastspiraler som viras runt stammarna. Plastspiralerna är billigare än riktiga växtrör, men skyddar inte lika effektivt. Om man använder växtrör eller spiraler är det viktigt att dessa tas bort när träden växer till sig, annars kan stammarna skadas.

Viltskador kan också motverkas med viltrepellerande medel på stammarna. Det är dock tveksamt hur bra dessa medel fungerar i längden. Viltskadornas omfattning varierar också mycket mellan olika områden och de behöver inte alltid vara ett problem. Vissa trädslag, t ex al, tycks dessutom vara mindre smakliga för viltet och är inte i lika stort behov av skydd.

Att tänka på vid planteringar: Undvik att plantera längs orörda vattendrag och där ån kantas av fuktiga betesmarker. Eftersträva naturlighet. Plantera inte i snörräta rader, utan låt grupper av träd och buskar omväxla med öppna partier. Tänk på att planteringen ska passa bra in i landskapet. Plantera i första hand på sydoch västsidan, för att få en så effektiv skuggning som möjligt. Lämna ena kanten tillgänglig för maskiner där vattendraget ska kunna rensas. Plantera inte ovanpå dräneringsrör. - Välj arter, och helst även sorter, av lokalt ursprung. Följ i första hand den artsammansättning som finns naturligt vid fuktiga miljöer i närområdet. Plantera på höst eller tidig vår. Frilägg marken runt plantorna inför planteringen och håll den fri från ogräs första året. Tänk på att plantorna kan behöva skyddas mot viltskador, t ex med växtrör. Växtrör

För småfåglar och många andra djur, är det mycket värdefullt om planteringen ges en viss bredd. Man kan t ex plantera större träd närmast ån och låta mindre buskar bilda ett bryn mot åkern.